Asics Stockholm Marathon 2016

Efter 5 månader hård träning och nästan 200 mil löpning i benen sitter jag på flygplanet som tar mig upp till Stockholm för Asics Stockholm Marathons 38:e upplaga. Sommarvärmen har lagt sig som ett täcke över Sverige, så betydelsen av att dricka mycket innan är av stor vikt..... Uppe i Stockholm har vi bestämt att samlas några Instagram vänner på Espresso hous på Birger Jarlsgatan för lite fika och härligt löparsnack.......kaffe och kanelbulle.....blir eftermiddagens energi, all energi är bra energi. Efter att egentligen bara strosat runder så avslutar jag fredagen med en lätt joggingrunda ner mot stadion och hem igen. Taggad för lördagens lopp läggerjag mig tidigt, med en mage som gör lite ont ...säkert bara som jag är nervös. Mobilen väcker mig redan kl 07,00 .... då väntar hotellets härliga frukostbuffé.... jag fyller på med energi.... i form av mat och vätska. Med en nervös mage så tar jag mig ner mot start och målområdet för att lämna in mina värdesaker och göra dom sista förberedelserna inför starten.... Jag träffar på det härliga Örebro AIK gänget .... och snackar lite innan jag går mot starten... Så här nervös har jag aldrig varit ....det är så det verkligen gör ont i magen..... men det går säkert över när starten går.... kl 12,00 går skottet och den 38:e upplagan är iväg....så även jag..... dom första 5km avverkar jag på 23,08 och fortfarande ont i magen... det som jag trodde att jag var nervös är nog något annat... första milen går på 46,41 och nu har jag det rätt kämpigt med min mage...passerar 15 km på1,09.53. Men nu är smärtan ännu mer påtaglig och jag har svårt att springa...här får jag sakta ner för första gången.....släpper på tempot och det lättar i magen....skönt....första 20 km går på 1,33.34 så här långt är jag med tidsmässigt men inte kroppsligt..... jag måste stanna och försöka hämta mig ...nu gör det så ont i magen att jag inte kan springa ...Smärtan släpper direkt jag stannar...... så jag tar ett litet stopp och är pågång igen.... men det går helt enkelt inte att springa...... så jag börjar gå och då lägger sig smärtan något.....nu är det bara att inse att det inte kommer att vara min dag idag...och att ta sig i mål på en tänkt tid.....kan jag glömma..... Kanske även måste börja tänka på om jag kan fullfölja loppet eller inte.... Nu joggar jag eller går, går och joggar.... farten är betydligt lägre nu ....25 km passeras på 2h så tempot blir bara långsammare och långsammare bara att inse, loppet är förlorat. 30km på 2,27:22 med 10 km kvar att springa så släpper det onda i magen och jag kan med lätta steg börjar tänka på en rätt hygglig tid ändå.....kommer ner till 4,37 tempo som håller i 2 km sen är det kört igen.......40 km passeras på 3,28:45 och nu är det riktigt tungt......men tanken på att bryta loppet finns bara inte i nuläget...... jag ska in på stadion och lyfta på kepsen för att tacka publiken..... svänger in på stadion och kommer in ensam runt hörnan.....speakern ropar ut mitt namn i högtalaren ....här kommer Peter Bramsell först då får jag extra krafter som gör att jag på ett snyggt och stiligt sätt kan avsluta maran inne på stadion med kepsen i högra handen vinkande åt publiken....3,45:37 blir min officiella nya personbästa tid för ett marathon. jag slår alltså mitt gamla rekord med 5 min..... och då har jag ändå fått gå/jogga sen km 20. Stockholm Marathon blev alltså en smärta magmässigt från första km och hela vägen in i mål. Bara att glömma och komma tillbaka ännu starkare ocg snabbare.....